Gåshud. Lite tårar. Minnen. Tillbaka till 1994.
Åldersgräns. Tar med två pojkar. I punkigaste finkläder och pirriga hjärtan. Favoritmusik. Och föreställning på stora teaterscenen. Kommer tidigt. Hittar en soffa i foajen. Tittar på vaktmästare i propra kostymer. Den snofsiga cafémannen. Och en och en annan punkare som hittat till teatern. Väntar på insläpp. Hittar rätt stolar. Ser hur bra som helst. Förväntansfulla innan ridån går upp. Väntar på sista ringningen. På att mörkret faller över teaterpubliken.
Två timmar. Njuter. Vill att det aldrig ska ta slut.
Promenaden till bilen. Parkerat där det inte kostar skjortan. En kvart att gå. Hinner prata om kvällen. Om skådespelarna, rollerna, kläderna, musiken. Känslor. Och tankar.
Åker hem. Lyssnar på musiken. Drömmer oss tillbaka. Och längtar redan till nästa gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar